Tjejmetet är en metetävling för tjejer som anordnas i Vallgraven av Majornas sportfiskeklubb och sponsorer. Tävlingen arrangeras den tredje söndagen i augusti månad varje år och resultatet beräknas på högsta totalvikt över två timmars tävlingstid (11-13). Reglerna löd: endast ett spö fick tas med till fiskeplatsen med en maxlängd på 4 meter och enbart tackel och beten som tillhandahålls av arrangören fick användas.
Jag anlände en timme innan tävlingsstarten och upptäckte tyvärr att tävlingsområdet inte sträckte sig så långt som jag hade hoppats på då mina bästa meteställen låg utanför tävlingssträckan. Efter några om och men bestämde jag mig för att satsa på att fiska så långt in i kanalen som möjligt för att sedan fiska mig tillbaka mot startplatsen. Det var en kylig dag och lågtryck vilket innebar att större fisk med stor förmodan skulle gå längre in i kanalen - denna taktik visade sig vara ett misstag.
Efter att jag hade hämtat mitt bete samt agn gick jag till min utvalda fiskeplats för att tackla upp och blev ytterligare lite besviken. Med tanke på vädret var jag övertygad om att fisket skulle bli ganska trögt med mycket småfisk och någon enstaka större, detta innebar att det skulle behövas ett lätt tackel. Därför tyckte jag personligen att kroken var aningen för stor, linan för tjock och det satt på för alldeles för lite blysänken, dessutom var linan en halvmeter för kort.
Efter en stunds väntan slog klockan 11 och det var dags att börja fiska. Till en början fick jag mycket småfisk (mört samt löja), tills det plötsligt slutade nappa totalt vilket var väldigt udda då det sedan starten hade nappat kontinuerligt. Jag tog beslutet att byta till en ny plats 20 meter längre upp i kanalen i hopp om att nappandet skulle uppta igen, men alla frågetecken kring uppehållet besvarades snabbt när jag insåg att jag inte var den enda som konkurrerade om fisken vid min utvalda plats - utan gäddorna också. 
Utifrån tidigare erfarenheter av fiske i vallgraven bestämde jag mig för att gå tillbaka till min originella plats vilket lönade sig på sätt och vis då jag äntligen lyckades få en större sarv - men motvinden hade inte blåst förbi än. När det var ungefär 45 minuter kvar hade nappandet upptagit någorlunda igen, det vill säga innan ett stim abborrar tog sig in på min sträcka. Tyvärr kunde jag inte byta bete till mask då maggot var det förbestämda agnet som skulle användas, men när det var närmare bestämt fem minuter kvar får jag en ordentlig fisk på kroken - en abborre på ungefär 5 hg. Av ren lycka ropar jag på pappa som kvickt hämtar håven. När abborren var mindre än tio cm från håvkanten rycker den till och krokades av. Abborren var den avgörande fisken som gjorde att jag hamnade på en sur femteplats istället för en tredje.
Tävlingen avslutades med invägning och prisutdelning (samt en enormt besviken tjej som den tävlingsmänniskan jag är). Men allt slit var inte förgäves, jag fick min revansch tillslut när jag och pappa två dagar senare åkte till exakt samma plats med våra kastspön och denna gång lyckades jag kroka en gädda, förhoppningsvis den gäddan som skrämde iväg fisken från min tävlingsplats…