1992 blev jag med min gamla båt ULVA inbjuden av Bo Hall att korsa Skagerrack, för att fiska på djupkanterna utanför Jomfruland söder om Langesund. Förberedelserna var minutiösa och förväntningarna stora. Fisket blev inte riktigt vad jag hoppats, men det väckte en nyfikenhet, möjligheten att fiska riktigt djupt måste finnas närmare än i Norge.
Naturligtvis var Kosterfjorden det första området att snegla mot, men jag förstod snart att något liknande fiske som det i vid Jomfruland skulle inte Kosterfjorden ge. Efterforskningarna fortsatte och jag fick klart för mig att ca 20Nm SV Väderöbod skulle det finnas stora djup och hårdbotten. På våren 1997 bjöd jag in ett antal initierade havsfiskare till en expedition i vattnen kring Väderöarna, på grund av att det samma helg fiskades Pater Noster Cup, var intresset svalt, men Bo Hall med Andreas Bäckstrand och Tomas Crogård ombord i Surprise slöt upp. Tillsammans hittade vi Bratten området och en ny era i Svenskt havsfiske inleddes.
Jag har aldrig varit nöjd, utan ständigt sökt efter nya platser för nya arter och givetvis större fisk. Sökandet efter nya platser har fortsatt, den 22:a juli 2013 fick jag kvitto på att jag gör något rätt.
Väderprognoserna lovade bra väder över flera dagar, både jag Tobias och Dick var lediga. Båten förbereddes och vi gav oss av tidigt den 21:e. Färsk makrill till agn tog vi på vägen ut och efter några timmar låg vi till ankars i området som vi ville fiska. Fisket varierade över dagen, men vi hade bra fiske efter både lubb, långa och gråsej. Framför allt var vi väldigt nöjda med långafisket som på liknande platser vi fiskat tidigare inte varit det bästa, då lubben dominerat.
.JPG)
Vi hade delat upp natten för att alla tre skulle få lite sömn, först gick jag och la mig efter några timmar var det Tobias tur. Dick ville inte vila, han ville vara med om/när det hände. Vid kvart över två på natten knarrar det till i min Penn 45:a, det var inte försiktigt utan ett flera sekunder långt ljud. Jag går ut lyfter ur spöt ur hållaren och känner att det är något rejält i andra änden. Jag har en gång tidigare känt något liknande och då tappade jag fisken efter ca 10 minuter.
Tankarna far i huvudet, missa inte mothugg, gör ordentligt mothugg var försiktig med bromsen… I början kan jag inte stoppa fisken och tankarna är att det är en stor långa men efter några minuter får jag stopp på fisken och kan börja ta hem lina. Fisken kommer med ett tiotal meter upp innan den vänder ner igen. Dick är ivrig och undrar vad det är, jag gissar på långa. Återigen kommer fisken med mig upp en bit, för att i nästa stund vinna några meter igen. Efter ca 45 minuter, kan vi skymta något i vattnet.. en lubb.. på översta kroken, när vi plötsligt ser något stort vitt trekantigt nere i vattnet. Tobias har vaknat av rörelsen på däck och skall precis gå på toa, när jag säger det är en stor vitrocka, nej säger Dick det är en hällefisk.
Dick får snabbt en gaff i huvudet på fisken, Tobias avbryter toabesöket och sätter nästa gaff närmare stjärten på fisken. Efter några minuter får vi ett tailrope runt stjärtfenan och kan med gemensamma krafter få in fisken på akterdäcket. Fisken fyller i princip hela akterdäcket.
Spekulationerna om storleken på fisken tar omedelbart fart, jag vägrar tro att den är större än gällande svenskt rekord, efter att ha missat rekord på andra arter med liten marginal. Det är fortfarande mörkt och vi tar beslutet att så snart det ljusnar hiva ankar och gå in för att väga fisken. Väl inne Grebbestad får vi hjälp av Fiskeriföreningen med truck och våg. Jag vågar inte tro det är sant när vågen stoppar på 111,3kg.
Skrivet av Fredrik Von Elern.