/bild-9.jpg)
I tre års tid har jag åkt till Grönland för att guida folk till otroliga fiskeupplevelser i ett fantastiskt land. För några veckor sedan styrde jag åter kosan mot ön i väst för att genomföra två veckors fiske vid älven Qingua. Det är natt och bussen har precis anlänt som ska ta mig till Köpenhamn och Kastrup. Med på bussen är även Jari och Patrik, 2 av deltagarna. Under resan smids planer och teorier växlas med snack om tidigare fisken. Tiden innan äventyret är oftast en lika stor del som själva tiden vid älven.
Väl på Kastrup möter vi upp Niklas och Thomas och första veckans grupp är komplett. Efter två smidiga flighter landar vi äntligen i Maniitsoq som är den by som resan utgår ifrån. Väl i byn handlar jag på mig mat och "bra att ha" saker så vi klarar oss 6 dagar vid den isolerade älven. Efter detta sätter vi oss i den fina båten som tar oss från byn till älven.
Det märks nu att fiskesuget börjar krypa sig på hos deltagarna. Båtfärden är väldigt trevlig och man har goda chanser att se valar. Långt in i en vik ser vi punkten där älven möter havet, nu var det nära. Efter att ha lastat ur båten och installerat oss i stugorna var klockan mycket och nå vidare fiske var inte att tänka på. Dagen därpå blev det en tidig uppstigning och planen var att ta oss hela vägen upp till stoppet för fisken, vattenfallet. På vägen dit går man förbi många fina fiskeplatser och som jag förstod kunde inte gästerna hålla sig.
Vi startade fisket och det dröjde inte länge innan första fisken var krokad, 10 minuter senare och några småfiskar signalerar Jari stor fisk! Fisken på grönland är urstark och det syns att hans klass 6 spö får jobba hårt. Efter en stund kan han landa en fisk i 3-4 kilos klassen. Ett glädjevrål hörs från Jari och när jag kommer fram ser man bara ett stort leende. En drömfisk efter 15 minuters fiske. Partiet vi nu fiskade ligger mellan två sjöar och håller för det mesta riktigt mycket fisk. Vissa dagar med strålande sol eller dagar då vinden uteblir kan fisken välja att gå upp eller ner till någon av sjöarna. Fisket i sjöarna kan då vara helt sjukt.
Det märks nu att fiskesuget börjar krypa sig på hos deltagarna. Båtfärden är väldigt trevlig och man har goda chanser att se valar. Långt in i en vik ser vi punkten där älven möter havet, nu var det nära. Efter att ha lastat ur båten och installerat oss i stugorna var klockan mycket och nå vidare fiske var inte att tänka på. Dagen därpå blev det en tidig uppstigning och planen var att ta oss hela vägen upp till stoppet för fisken, vattenfallet. På vägen dit går man förbi många fina fiskeplatser och som jag förstod kunde inte gästerna hålla sig.
Vi startade fisket och det dröjde inte länge innan första fisken var krokad, 10 minuter senare och några småfiskar signalerar Jari stor fisk! Fisken på grönland är urstark och det syns att hans klass 6 spö får jobba hårt. Efter en stund kan han landa en fisk i 3-4 kilos klassen. Ett glädjevrål hörs från Jari och när jag kommer fram ser man bara ett stort leende. En drömfisk efter 15 minuters fiske. Partiet vi nu fiskade ligger mellan två sjöar och håller för det mesta riktigt mycket fisk. Vissa dagar med strålande sol eller dagar då vinden uteblir kan fisken välja att gå upp eller ner till någon av sjöarna. Fisket i sjöarna kan då vara helt sjukt.
/bild-2.jpg)
Efter att alla hade fått drilla av sig det värsta fortsatte vi våran färd uppöver älven. För att komma upp till poolerna som ligger vid vattenfallet krävs en liten vandring över ett berg. Detta berg har sugit musten ur många fiskare på besök i våran camp. Men bara man tar det i sin egen takt är det inga problem. Förra året hade vi en gäst från Montana som var 73 år och han klarade vandringen 2 gånger under veckan. För årets första grupp var vandringen inga problem, utan alla klarade sig fint över berget (eller hur Niklas?). Väl på plats kunde vi se stora och många fiskar i alla pooler. Vi fiskade på i samtliga pooler och ena poolen var bättre än den andra. Efter fisket blev det en välförtjänt middag. Kvällen tillbringades i en av stugorna där det förekom förädlade drycker och en hel del snack om det otroliga fisket gästerna fick uppleva under dagen.
/bild-15.jpg)
Fisket de kommande dagarna var nästan lika bra varenda dag och deltagarna tog fisk på nymfer, streamers och foamflugor. Vi hade några otroliga stunder i övre sjön med foamflugor. Var det inte hugg så var det följe i nästan varje kast. Allt kändes som tidigare år, fantastiskt fiske, trevligt umgänge med gruppen och härligt väder. Skillnaden i år var att det låg en båt i fjorden. En liten aluminiumbåt med små åror. Då det hängde två spinnspön modell sämre kvalité på väggen i ena hytten beslöt vi oss för att ro ut i fjorden och kolla vad vi kunde få. Jag, Niklas och Thomas åkte ut och vi sa att vi skulle testa ett ställe som var grunt, ca 10 m.
Vi hissade ner våra vicke kustvobblers (då detta var det enda vi hade) mot botten och innan vi ens hann få ner grejerna ropar Niklas att det kryllar av torsk därnere. Vi böjde oss över relingen och fick då se otroliga mängder fin torsk på ca 1-4 kg som simmade under båten. Fisket var löjligt bra och de tog våra beten utan att tveka. Skillnaden med denna torsk mot vår egen på västkusten var att dessa kämpade som galningar, rusningarna avlöste varandra och vi hade en otroligt fin stund. Den kvällen prövade vi massa ställen i fjorden och fick mängder med torsk och blåkveite i små modeller.
När vi efter ett tag hade drivit från det djupare vattnet till ett grundparti slutade torsken att hugga. Detta var inte torskens hemmavatten, detta vatten tillhörde en annan art. Jag krokade på en liten torsk och vevade upp den till ytan. Under torsken ser jag hur en skugga följer efter. Väl uppe vid ytan kommer en hälleflundra och nyper min torsk över ryggen. En smått kaotisk stämning infinner sig i båten, jag säger till Thomas att veva upp sitt bete så att han kan presentera vicken framför flundran. På några sekunder är hans bete framför fisken och utan att tveka suger den i sig den lilla kustvobblern.
Första rusningen ner mot botten var brutal, fisken bestämde själv takt och tempo men efter ett tag får Thomas upp fisken till ytan och då kommer näta problem. Vi som flugfiskare är inte vana med hälleflundra som fångst och frågan, hur landar man en hälleflundra dyker upp. Stjärtspolen såg bra ut och på laxmanér landar vi fisken med ett fast grepp kring spolen. Lyckan är total och falsettröster skriker ut glädje! Fisket i älven fortsatte och det strålande fisket tog aldrig slut, alla landar personbästan och de största fiskarna vägde mellan 3 och 4 kilo. Mängden kan man inte heller klaga på. Vi räknade ut att det togs ca 600-700 rödingar under 5 dagars fiske!
Vi hissade ner våra vicke kustvobblers (då detta var det enda vi hade) mot botten och innan vi ens hann få ner grejerna ropar Niklas att det kryllar av torsk därnere. Vi böjde oss över relingen och fick då se otroliga mängder fin torsk på ca 1-4 kg som simmade under båten. Fisket var löjligt bra och de tog våra beten utan att tveka. Skillnaden med denna torsk mot vår egen på västkusten var att dessa kämpade som galningar, rusningarna avlöste varandra och vi hade en otroligt fin stund. Den kvällen prövade vi massa ställen i fjorden och fick mängder med torsk och blåkveite i små modeller.
När vi efter ett tag hade drivit från det djupare vattnet till ett grundparti slutade torsken att hugga. Detta var inte torskens hemmavatten, detta vatten tillhörde en annan art. Jag krokade på en liten torsk och vevade upp den till ytan. Under torsken ser jag hur en skugga följer efter. Väl uppe vid ytan kommer en hälleflundra och nyper min torsk över ryggen. En smått kaotisk stämning infinner sig i båten, jag säger till Thomas att veva upp sitt bete så att han kan presentera vicken framför flundran. På några sekunder är hans bete framför fisken och utan att tveka suger den i sig den lilla kustvobblern.
Första rusningen ner mot botten var brutal, fisken bestämde själv takt och tempo men efter ett tag får Thomas upp fisken till ytan och då kommer näta problem. Vi som flugfiskare är inte vana med hälleflundra som fångst och frågan, hur landar man en hälleflundra dyker upp. Stjärtspolen såg bra ut och på laxmanér landar vi fisken med ett fast grepp kring spolen. Lyckan är total och falsettröster skriker ut glädje! Fisket i älven fortsatte och det strålande fisket tog aldrig slut, alla landar personbästan och de största fiskarna vägde mellan 3 och 4 kilo. Mängden kan man inte heller klaga på. Vi räknade ut att det togs ca 600-700 rödingar under 5 dagars fiske!
/bild-12.jpg)
En av de sista kvällarna åkte vi åter ut i fjorden i jakt på hälleflundra. Jag hade dagen innan lyckats landa en till flundra på samma ställe så förhoppningen om att vi hittat fisken fanns där. Denna gång var det Jag, Niklas, Jari och Patrik som åkte ut. 4 man i den båten var kanske lite överdrivet men det funkade. Torsken var med på noterna även denna kväll men vi ville ha andra arter. När vi låg där och drev kände vi plötsligt hur botten ändrade sig. Den blev hårdare och plötsligt suger det tag en bättre fisk. Det känns inte som torsk och inte som hälleflundra. Upp ur djupet kommer en käft som öppnar sitt gap mot skyn. Arten kändes igen som en havskatt och var någonting som hela gänget ville äta men någonting som ingen ville ha in i båten. Karlar blev barn men till slut fick vi in monstret i båten och kunde ta kål på den. Vi fortsatte fiska detta parti och lyckades landa 12 katter.
/bild-17.jpg)
På kvällen blev det fiskmiddag med hälleflundra, havskatt och torsk. Vi levde som kungar och åt väldigt mycket fisk. På torsdag morgon anlände vår båt till campen och vi skulle bege oss till Maniitsoq. På vägen tillbaka letade samtliga efter tecken på val. När vi nästan var framme hojtar Patrik till och säger att han ser en val en bit bort. Skepparn vänder båten och åker mot valen. Vi kommer fram i precis rätt stund och får se hur en knölval är uppe och först sprutar ett par gånger innan den samlar kraft inför ett dyk och visar stjärtfenan. Vilken avslutning det blev! Nu satte vi kurs mot hotellet. Efter en underbar dusch och en härlig middag besökte vi den lokala baren där vi hann med att tävla i dart mot grönländare, ha djupa diskussioner med danska soldater om miljöfrågan runt arktis, dricka polar bear och hitta hem i natten.
/bild-16.jpg)
Fredag morgon flögs den första guppen hem och för migg återstod bara att handla mat inför nästa gäng och se till att allt funkade med hämtning vid flgplatsen. På eftermiddagen kom en otäck dimma till byn. Sikten var 6 meter så planet som skulle landa på eftermiddagen fick flyga förbi Maniitsoq och landa i Nuuk. Gänget rapporterade att läget var lugnt i Nuuk och att de skulle äta på någon bra restaurang. Vi gick i väntans tider och fick under lördagen besked om att flyget skulle anlända till Maniitsoq på eftermiddagen. Vädret var kanon under dagen och grupp nr 2 kunde äntligen landa. Efter en snabbare tur på byn tog vi oss till båten för att ta oss ut till campen.
/bild-11.jpg)
Vi anlände sent och bara ett par utav gästerna gick ner för att fiska homepool. Fisket för den andra gruppen var precis lika bra som för den första. Många fiskar blev det och de flesta fiskarna låg på ca 1-2 kg med ett antal bättre fiskar på nära 70 cm. Foamflugefisket blev det populäraste sättet att komma i kontakt med fisk på, inte det mest effektiva men ack så roligt. Även detta gäng provade fisket i havet med framgång. Mängder med torsk men inga katter eller hälleflundror. Jag sa åt gruppen att jag skulle följa med ut och garanterade havskatt. Jag och herr Almrot tog oss ut och la oss i perfekt position för katt. Vi fick torsk på torsk men vart sjutton var katten? Jag började ångra mig att jag nämnde kattgaranti. Men så i elfte timmen sög det i en fisk på mitt spö. Det kändes att det inte var en torsk och upp ur djupet kommer dedär gapet som vi längtat efter. Tack gode gud för det! Efter detta försökte vi en sista sväng på flundra och efter mycket om och men lyckades Peter dra på en flundra som inte var så stor men det blev en lyckad tur då det var Peters första hälleflundra.
/bild-10.jpg)
Vi hade 5 fantastiska dagar vid älven med otroligt bra väder, fantastiskt fiske och trevliga kvällar med tärningsspel fiskehistorier. Sista natten och när vi ska krypa till kojs ser vi hur gröna stråk av ljus dansar omkring på himlen. Ett fantastiskt norrsken avslutar årets fiskeäventyr på Grönland. Efter att ha kommit hem och summerat årets äventyr kan man bara konstatera att fisket på Grönland är lika bra varenda år och att det alltid är härligt att komma dit. Många nya människor med härliga egenskaper varvas med fina stunder vid älven. Har ni chansen att åka till Grönland så tveka inte, åk på detta fiske som är så väl bevarat och fiska på bestånd av röding som nästan är helt opåverkat av människan. En resa för livet.
Avslutar detta med att lägga in några drömbilder som värmer i höst och vinter.
/bild-14.jpg)
/bild-1.jpg)
/bild-19.jpg)
/bild-18.jpg)
Text & Foto: Oskar Andersson