Denna artikelserie är tänkt till dig som vill börja fiska karp men kanske inte kommit igång med det. För det kan nog vara så att man kan bli avskräckt när man hör rykten om hur svårt det är samt all utrustning som krävs! Men det är vad man gör det till. Visst, karpfiske kräver lite förberedelse inför fisket - men det är inte svårare än att du läser vår karpskola för att du ska bli en fullfjädrad karpmetare. Häng med från början…
Karpen är lite av en mytomspunnen fisk, stor och stark samt sägs vara smartare än all annan fisk. Att den kan bli stor stämmer, att den är stark råder ingen tvekan om och det är här den vunnit sin kärlek runt om i Europa. Att den är smartare än all annan fisk håller jag inte med om. Givetvis finns det karpar som är svårare och en del som inte fångas alls, men det gäller fiskar överlag. Däremot ligger det fortfarande kvar något sen karpfiske-epoken innan tidigt 1970-tal. Då ansågs karpen vara en omöjlig fisk att få på kroken och de som vigde sin tid åt detta fick sitta många timmar bakom varje spö mellan varje fisk. Potatis var det mest använda betet under denna tid och karpfiskarna förmäskade gärna lite på den tilltänkta fiskplatsen. Det dröjde till ungefär 1975 då två engelsmän vid namn Rod Hutchinson och Kevin Clifford började använda partiklar vid sina svårfiskade karpvatten.
Det de gjorde var att mäska ut så mycket mat åt karpen så att det liksom var ”färdigdukat matbord” åt fisken. Och det lyckades! Karpen bröt sina sedvanliga mönster och kom in på mäskområdet och fann det troligen för bra för att vara sant. Även skyggheten avtog och de blev fångbara. Karpens akilleshäl var funnen. Den enkla lösningen var MAT, gärna i mängder. Så kallad masseffekt av partikelbeten rönte stora framgångar för Kevin i karpmeckat Redmire pool som använde majs till sitt fiske. Och även Rod hade framgång i samma vatten med sina ”black eyed” bönor inlagda i tomatsås. Senare år 1980 fick Chris Yates sin rekordkarp ifrån samma vatten på just majs som bete. Men vi ska ha en sak i åtanke, detta var sommartid. Vid vår och höst ska man mäska lite försiktigare. Men skulle nog våga påstå att det är det viktigaste inom karpfisket, att förmäska den tilltänkta fiskeplatsen men mer om detta i karpskolan del två om mäskning.
Under sjuttiotalet blev det också vanligare med att använda egengjorda degpasta efter karp och detta ledde till det som vi känner till som boillie idag. Fred Wilton hade sen slutet av 60-talet experimenterat med ägg i sina mixer för att få ett hårdare bete vid kokning i vatten. Och boilie är faktum med ett optimalt bete efter karp, varför? Jo, boilie är ett bete som kan ligga länge i vattnet medans du inte blir störd av annan fisk såsom mört och dylikt. Under boiliefiske efter karp förfinade Kevin Maddocks och John Middletown sitt fiske med äkta hår då de ville ha en bra presentation av betet där en ren krok följde in i fiskens mun av ”misstag”. På så vis slapp duon tappa sin fisk på grund av dålig krokning. Passande nog fick det namnet ”hair-rig” och det är en av de två tacklingar vi kommer att beskriva i ”Karpskolan” längre fram.
VART SKA DU FISKA?
Ett kapitel som inte är det lättaste att beskriva, ett vatten lär man ju sig efter en tid och alla skiljer sig åt. Men det finns ju lite generella regler. Karpen finns där maten finns. Med tanke på att det ofta blåser sydvästlig vind vid exempelvis Västkusten så är det i den nordostliga delen av vattnet som troligen är det näringsrikaste och hetast. Sedan följer även karpen vinden och därmed värmen mycket. Det är en värmeälskande fisk vilket vi inte kan komma ifrån. Den enda gången den inte följer vinden är kalla dagar vid tidig vår och sen höst då vinden kyler vattentemperaturen istället för värmer. Då kan fisken finnas vid de lugna delarna av vattnet där värmen stannar kvar.
Ett annat sätt att bekanta sig och få lokalkännedom i ett nytt vatten är ju att då vattnet ligger spegelblankt är att sitta med kikare och spana efter karp antagligen vid ytan eller efter deras bubbelstråk. När en karp äter vid bottnen så finns det ingen insjöfisk som utsöndrar så stora bubblor som karpen, de är upptill flertal centimeter stora. Den ”betar” hårt i bottnen och jag har själv sett att de gärna kör ner munnen och huvudet så långt ner i bottnen så att de slutar först när den nått ögonregionen. På en stor karp innebär detta kring cirka 10 centimeter ner i bottenmassan. Med andra ord behöver du inte bekymra dig om karpen kommer att hittar maten, för det gör den.
Personligen fiskar jag oftast sommartid i tämligen ofiskade karpsjöar. Därefter fiskar jag på väldigt grunt vatten där värmen finns, allt ifrån 80 centimeters djup ner till runt 2 meter. Gärna i närheten av växtbälten eller i öppningar i kraftig växtlighet där jag vet att karpen uppehåller sig. Och finns det ingen öppning i växtligheten så tar jag och krattar upp en ren yta för fisket. Antagligen ifrån båt med en kratta eller ifrån land. Använd till exempel då en kratta utan skaft som är fastknutet i ett rep. Skulle du dock ha tillgång till båt i vattnet så rekommenderar jag även att man går över bottnen med krattan och känner efter så det inte ligger några stora grenar eller träd i närheten. Känns rätt så onödigt att tappa en karp på via detta sätt när man har förberett sitt fiske så pass här väl.
Vid detta fiske så brukar jag även ro över min båt till platsen. Oftast i god tid då jag börjar förmäska så karpen vänjer sig att det ligger en båt ett par meter in och inte fattar misstankar om den nya situationen. Varför jag gärna vill ha med båten är att en karp kan mycket väl rusa en 50-100 meter i sin första rusning efter krokning. Har den då simmat igenom ett kraftigt näckrosbälte så listar du nog ut resten. En karp tagen grunt brukar rusa värre då den inte kan dyka ner i vattnet utan enbart ”iväg”. Dessutom får karpen även mer panik då den krokas inne på små djup eftersom den är mer exponerbar där.
Men jag har inte alltid fiskat så här. Förr fiskade jag gärna längre ut vid branter i sjöar och hade där samtliga spön utfördelade på att täcka av ett större område. Sen gick slangbellan varmt med partiklar och boilies. En händelse som etsat sig fast i minnet var en sommargryning för ett antal år sedan. Sovandes i stolen vid en karpsjö då jag väcktes av plask ute i vattnet. Faktiskt precis utanför mina korslagda ben och stövlar. Vid den grunda strandkanten såg jag två karpryggar ovanför ytan. Karparna åt mäskresterna som jag tappat då jag skjutit ut mäsk med slangbellan. Pinsamt, där hade man givetvis samtliga 3 beten mellan 20-30 meter ut i vattnet. Sedan dess har ett så kallat kantspö alltid varit med i ekvationen. I hårt fiskade vatten däremot, kan karpen överge detta beteende. Har karpen fångats grunt och förknippar detta med fara så kan den gå längre ut... Ifall du fiskar under tidig vår eller höst, fiska gärna då av branter. Gärna delar av sjön där branten är skarp och går ner till 4-5 meters djup. Men du behöver inte mäska så hårt under denna tid. Det kan räcka med att köra med PVA-påsar som är laddade med krossade boilies och annat i början eller slutet av säsongen.
KARPVÄDER
Karpväder! Det finns faktiskt något som kallas så. När det under långa perioder varit en vindstilla värmebölja och det slår om till regn eller blåsigt väder så är det karptider. Det som händer är att vattnet syresätts - karpen älskar detta! I samband med att det kommer in moln så slutar ju vår värmeälskande karp att ”sola” vid ytan och börjar äta istället, vilket är en fördel för oss karpfiskare. Under molniga perioder dämpas ljuset och karpens skygghet avtar en aning. Full pott med andra ord. Har du då en förmäskad plats på rätt ställe eller följer vinden och därmed värmen så kan du få uppleva flertalet karpar på en och samma dag.
Ordförklaring
PVA-påsar (bags): påsar i detta fall, som löses upp i vattnet. PVA betyder Polyvinyl Alcohol.
… i nästa del belyser vi mäskning, häng med…