[ START ]    [ WEBBSHOP ]    [ OM OSS ]     [ LÄNKAR ]

När det blev klar att jag skulle åka till Grönland och fiska havsröding hade jag inte jättekoll på vad det innebar. Jag gick in och googlade, kollade på youtube och läste på. En bild växte fram om hur det kunde vara. När sedan avresedagen väl kom så kände jag mig ganska förberedd på att vad som komma skulle. På flygplatsen mötte jag upp de andra fiskarna och våran reseledare Jacob. Det var jag, tre glada stockholmare och sex danskar. 

Flygresan till Grönland kändes lång, riktigt lång faktiskt. Jag hade en mamma med sin lilla son i sätet bredvid mig. Den lille killen skrek hela vägen över Atlanten. Antagligen öronen som krånglade. Vi landade på Grönlans enda internationella flygplats – Kangerlussuaq, där vi sedan skulle byta till ett mindre flygplan för att ta oss vidare till det lilla kustsamhället Sisimiut. Kangerlussuaq är i stort sett bara en landningsbana och stället har tidigare varit en amerikansk flygbas.

På Grönland finns inga vägar mellan städerna så alla transporter går med flyg eller båt. När vi kom fram till Sisimiut blev detta tydligt då den tidigare gruppen som varit där och fiskat hade lämnat bilen olåst med nyckeln i på flygplatsen. Man kommer helt enkelt ingenstans om man skulle få för sig att sno en bil. Efter en natt på hotell i Sisimiut var det dags för Bo att köra ut oss till fjorden och älven där vi skulle fiska. Vi skulle vara framme i fjorden då tidvattnet var som högst för att kunna köra upp all packning en bit upp i älven med en lite gummibåt. Nu kom vi knappt ut ur hamnen innan det började tjuta på båten. Bo tog en titt ner i maskinrummet och svor en ramsa. Sedan sa han lugnt att en rem hade gått av. “Det tar två timmar” sa Bo. Efter en timme ringer han och berättar för oss att båten är fixad. Killen vet hur man handskas med turister, den saken e klar. Båtturen tog drygt två timmar då vädret var strålande med ett stilla hav men när vi kom fram så hade vi missat högvattnet och när det väl börjat sjunka, går det fort. Första omgången folk och packning tog sig sakta in mot älvmynningen men vattnet var alldeles för lågt för att gå in. Våran stålman Bo hoppade helt sonika i vattnet och drog ekipaget runt hela viken. Han hade bara stövlar på sig men 5 gradigt vatten upp till låren. Vi såg detta i kikare från den större båten som låg ankrad i fjorden och vi bytte om till vadare för att underlätta arbetet på nästa vända.

Efter krånglande och promenerande upp för älven så kom vi tillslut till vårt läger. Här skulle vi bo de närmaste dagarna. Lägret hade ett kökstält, ett “matsalstält” och tio stycken tvåmannatält. Efter att ha installerat oss och vi kommit överens om tider för middag så gav sig alla iväg på fiske.

Nu skulle det fiskas röding! Jag började fisket några hundra meter nedströms de andra. Jag hittade ett fint stryk som såg ut att hålla fisk och redan efter ett par kast ser jag hur det blänker till i vattnet. Rödingen ville dock inte hugga. Det är inte förrän jag sätter ordentlig fart på flugan som de visar intresse. Efter en stund har jag krokat mina första havsrödingar, små i jämförelse med vad som skulle komma men det visste jag inte då. Jag fortsatte uppströms och stannade vid en annan pool där stor fisk visade sig i ytan. Det hade nu börjat skymma och fisken var väldigt huggvillig. Efter bara några kast sitter en stor fisk på kroken, den stångas hårt och mitt spö böjer sig ända ner i handtaget. Jag är inte van att få starka laxfiskar i 4-5 kilosklassen så detta var nåt nytt. Vi förstår snart att nästan all fisk håller till på den övre delen av älven. Här är det fullkomligt tjockt med röding i vikter mellan 1 och 6 kg! Vi ser dock större fiskar under veckan men ingen som vi lyckas kroka.

Fisket sker med flytande foamflugor i skrikiga färger de dagar då vädret är lite sämre. Rödingen verkar inte vilja stig till dessa när solen lyser och vädret är bra. Dessa dagar funkar det bättre att fiska djupare, i hålorna där den större fisken trycker. Jag hade mitt bästa fiske med små koppartuber med en färgglad vinge i lila eller orange. Eftersom det var så mycket fisk i älven blev det till en början en hel del felkrokningar då man fiskade tvärströms. Flugan fastnade helt enkelt då den rullade över fiskryggarna. För att slippa detta var fiske rakt uppströms eller rakt nedströms det som funkade bäst.

Det var häftigt att gå längs med älven och se hur stor fisk stod uppradade, ofta stod den större fisken för sig i de djupare partierna, då och då visade dom sidorna och det blänkte till. Ofta var det “nyhetens behag” som gällde med fiskarna. Du presenterade en fluga för fisken, den blev intresserad, följde efter eller gjorde utfall mot flugan men när du gjorde om samma sak blev resultatet ofta ett helt annat. Då stod fisken kvar och rörde inte en fena när fluga drog förbi. Bytte du fluga så var den intresserad igen. Med andra ord blev det många flugbyten. Funkade inte en svart fluga, satte man på en vit. funkade inte det körde man rosa osv. Skarpa skillnader verkade ändå vara det som gjorde tricket.

I en vecka fiskade vi oss upp och ner för älven och dess biflöde och överallt var det fullt av starka havsrödingar. Älvdalen var en otroligt vacker plats, orörd och storslagen. Resan och dess stora rödingar kommer finnas kvar i minnet under en lång tid framöver. Vill man ha en stor naturupplevelse och ett otroligt fiske efter stor havsröding så är Grönland stället att åka till.
 

För mer information om Albin, som är med i Team EL-GE, ber vi er att ägna en stund åt hans populära och välgjorda blogg. [ Silver ]