[ START ]    [ WEBBSHOP ]    [ OM OSS ]     [ LÄNKAR ]

Har bestämt träff på macken i Gråbo, 09.00 med ”LaxaMicke” från Torslanda. Det är dags för höstfiske...

Trots att jag i yngre år flitigt jagade regnbåge i alla möjliga och omöjliga pölar blir det numera sällan mer än enstaka turer vart år. Det har med
tiden blivit viktigare för mig att finna kvalité i mitt regnbågsfiske snarare än kvantitet. Lustigt nog minns jag gamla störar som sagt liknande ord till
mig i mina yngre år som titulerad regnbågsslaktare, men då surfade jag
på vågen som fiskekung. Duktighet mättes i antal och kilon och svåra fenskador sågs som en egenskap snarare än en abnormalitet. 
Dessutom kom andra inhemska släktingar in och tog mitt intresse och min tid. Numera är kalendern ganska spikad. Enda utrymmet för bågarna blir under perioden oktober – december. Under mina år som aktiv regnbågsfiskare upptäckte jag också vatten som höll fisk av ganska god kvalitet. Dessutom var sjöarna natursköna och gav intryck av vildmark.
Lilla Lövjön i Gråbo är ett sådant vatten.

Redan kvällen innan fisket hade jag lagt upp min taktik inför morgondagen. Den var ytterst skör och innehöll inga som helst utrymmen för felmarginaler. Taktiken byggde på att det skulle vara en relativt vindstilla dag. Tillräckligt mycket fjädermygg skulle kläcka i den förhållandevis varma novembersolen. Dessutom skulle fisken i sjön vaka landnära och regelbundet. Således innehöll min utsorterade flugask: foamförsedda kläckande myggpuppor, oförtyngda puppor och lätt förtyngda sådana.
Jag kände mig komplett då jag lagt ner några olika färgnyanser för varje stadie.
 

Väl framme vid sjön verkade min taktik inte alldeles fel. En svag, svag bris smekte ytan och solen letade sig fram. Ute på frivattnet såg vi försiktiga vakringar blomma upp och jag riggade med stort självförtroende. Micke hade ett spö från Zpey som jag skulle få testa under dagen.
Min rigg bestod av tre flugor. En osänkbar foamfluga följd av två puppor med 40 cm mellanrum. Dessa var sammankopplade med en såkallad Nya Zeelandsrigg, där man knyter kommande fluga i föregåendes krokböj.

När dagen var till ända och vi satt och rapade Choritzo och mellanöl vid värmen från grillen var det dags att summera dagen. Ingen av oss hade känt en fisk. De få vaken hade blivit färre och kom aldrig närmre än 100 meter från land. Visst skulle jag ha haft med sjunklina och Boobies, eller några andra djupfiskade nymfer och på så sätt ökat mina chanser, men ibland vill man bara inte. Längtan efter visuellt fiske tog över och jag lät mig föras med. Var det värt det? Självklart! Det blev en kanondag med en god vän. Om det var kvalité på fisket? Tja, det blev ju ingen fångst och inte heller några direkta försök med alternativa metoder. Men hur var det nu… kvalité kanske kan gå under en annan måttstock.

Och spöet då?

Jag testade Zpeys serie ”Dreamcatcher.” Spöet var en 9 fots 5:a. Det var ett mycket behagligt spö som vid belastning jobbade med djup kraftfull aktion för att på kortare kast övergå i en snabb toppigare aktion. Spöet genererade snygga linbågar och jag upplevde inga efterslag från klingan. Min upplevelse var att spöet har en väldigt bred repertoar. Det borde inte vara några problem att gå upp en linklass för att få klingan att jobba än djupare. Ett skönt spö med mycket känsla för kräsna fiskare med krav på prestanda.