[ START ]    [ WEBBSHOP ]    [ KÖPVILLKOR ]     [ BLI MEDLEM ]     [ AKTIVITETER ]     [ OM OSS ]     [ RESOR ]    [ LÄNKAR ]

       



Daniel sliter hårt inne i butiken, men med mörkrets krafter i ryggen, blir allt
lite lättare (och jävligt mycket varmare).





























 

Då var det dags för mig att försöka göra storslagen entré på el-ge.se. Ni som känner mig vet att jag heter Daniel och ni som tidigare inte gjorde det, gör så nu. Naturligtvis är fiske ett stort intresse. I övrigt är det jakt, skytte och en i det närmast besatthet av mörk, tung och vansinnigt ond Black Metal som upptar fritiden. Att få avnjuta ”mörka makter” i stereon där hemma är en av livets goda ting. När det gäller fisket så är det lika brett som mitt hår är långt. Men, likt ”domedagsrock”, så finns där bara en riktigt, riktigt ond fisk; sutaren. För mig är det metet som är numero uno.
 
Naturligtvis var ju planen i början av året att uträtta stordåd vid vattendragen och slå nya personbästa på många arter. Drömmar är en sak, verkligheten en annan. Här är några glimtar ur de fisketurer jag gjort den gångna säsongen.

I slutet av februari befann jag mig vid Tidan och skulle fiska färna. Målsättningen var att få kroka av en riktigt stor fisk. Färnan har jag under lång tid jagat. Vattnet var kallt men det är ett fiske som går hyfsat så länge det är öppet vatten. Turen kan sammanfattas med att två dagars fiske gav tappad färna, riktigt stor såklart. Fisken var garanterat nytt personbästa, den kändes riktigt tung och stark i spöet. Var tillbaks 2 veckor senare och försökte igen. Nötte länge på samma plats med flera olika beten, men fiskskrället ville inte. Planen var att försöka igen fler gånger men av någon anledning blev det inte så. En favorit är abborrefisket i Kungsbackaån. Jag brukar vara iväg på flera turer varje år, men under 2008 hanns det inte med. Ett gäddpass Göta Älv under april fick bli substitutet. Vi hamnade mitt i gäddleken och fisken var upptagen med annat. Trots de omständigheterna med kärlekskranka fiskar, så lyckades vi piska upp två den dagen. Bägge ”jerkades” upp på favoriten The Pig, ett svinigt bra bete! Gäddorna låg runt 5, 6 kg. Den större hade ännu inte lekt och högg stenhårt. Kampen var helt vild och gav mig än mer förståelse för varför jerkbait fisket är så ondskefullt roligt.

Karppremiären dröjde till MBCC i vittsjön i början på maj. Har inte så mycket att säga om det mer än att jag fiskade två nätter, någon karp såg jag inte. Däremot blev det ett besök vid Antorpa och världens ondaste fiskar på vägen hem, om ni inte visste det så är världens ondaste fisk sutaren (Daniel tycker i själva verket att ALLA fiskar är onda på ett eller annat vis – red. anm.), vill ni ha bevis för det så titta på den och se vilken färg den har på ögonen. Vid halvsju tiden på morgonen smattrar ett Delkim igång och jag kan drilla hem en fin sutare på 3940 gram. Nöjd över detta, packade vi ihop och drog hemåt.

Nu skulle det dröja väldigt länge innan jag fick bända något igen. Hade inte riktigt någon motivation att fiska under sommaren. Tiden spenderades på skjutbanan istället. Ett fåtal karppass hanns med, men första karpen landades inte förrän i mitten av augusti. Men det var en fisk väl värd att vänta på. 11 600 gram var ingen riktig värsting, det var däremot fighten den bjöd på. Inte ofta en fisk i stillavatten tar lina i 50-60 meters rusningar. Karpen nappade på en ”snowman, fusion och pineapple”, fiskad intill en hög pellets. Hade inte mäskat någonting på det spöet förutom en pva-påse.

Nästa tur gick till Härlanda tjärn en vecka senare. Lyckan log och ännu en karp gick i håven. En vacker fisk på 7 600 gram vilken nappade mitt  natten och visade sig vara ”kändis”, en kompis jag fångat förut.

I början av september var det dags igen. Jag och Anders (som är med i Team EL-GE i västsvenskan) skulle fiska ett morgonpass tillsammans. Jag gör två mäskplatser så långt ut jag kan och placerar mina kantspön på dessa. Spöet i mitten, för tillfället försett med en Daiwa Basia med 0,28mm lina och schocktafs, beslutar jag mig för att skicka så långt ut i pölen det går. På hairet sitter en fusion bottenbete tillsammans med en bananboilie av skumt märke, som mäsk en hårdpackad pva-tub med 3 fusionboilies. Vid 11-tiden på morgonen kommer några försiktiga pip från larmet på mitten spöet. Swingern indikerar drop-back och jag lyfter spöet. Första tanken var omedelbart sutare, förbannade sutare. Nog för att sutaren är en av favoriterna men inte när jag metar karp... Farhågorna övergår snabbt i glädje även om det resulterade i den skummaste karpdrillning jag varit med om. I ärlighetens namn så vandrade tankarna mellan sutare och liten karp om vartannat. När fisken är inom synhåll får jag nästan en chock, den är ju stor. Garanterat över tio pannor. De brukar inte vara sådana mesar. Fisken håvas av Anders och vi väger och plåtar. Nog en av de snyggaste karparna jag fångat, en ”fjällis” på 12,2.

Tiden flyter på och det hinner gå en bit in i November innan jag satt mig ner för att skriva det ni nu läser. Karpfisket har legat i träda under två 2 månaderna och resultatet för året reflekterar detta. Tre karpar på säsong var inte mycket, men det ska jag ta igen 2009.

Under hösten har det blivit mycket rådjursjakt och jag lyckades fälla mitt första. En plattfisktur till Öresund har också hunnits med. Fisket var bra, fick ett 30-tal ”plattor”, men tyvärr ingen riktigt stor. I sann fiskehistoria anda, så tappade jag dock en riktig best, ett ”dasslock” om ni så vill. Fick mersmak för detta roliga fiske och det lär bli fler turer framöver.

Nu är vi mitt uppe i gäddsäsongen (november) och nästa gång hoppas jag kunna rapportera om första jerk-10:an.

Innan jag avslutar för den här gången måste jag också rapportera från ”At the Gates” bägge Göteborgsspelningar i början av september. Favoritbandet återförenade efter 12 års uppehåll var efterlängtat. Tompa och de andra gubbarna kan både spotta, fräsa, banka och låta jävligt mörka fortfarande.

Tills nästa gång, må de mörka makterna och de stora gäddorna vara med er.

[ Tillbaka till den Ondes sida ]