[ START ]    [ WEBBSHOP ]    [ OM OSS ]     [ LÄNKAR ]
 
                            

Egyptens mytomspunna katakomber och likkistor kan få vilken rutinerad dödgrävare som helst att skaka sitt dököttt. Men när Martin "Punkar'n" och Niclas "Ålen" Andersson plockade med sig Kirunas motsvarighet till Karl-Alfred; Peter "Pekka the Pike Master" Isaksson, ner till Tutankhamuns sandlådor, så var det flugspön i baggaget och inte gravöl. Att sätta samman ett team av rutinerade och kunniga flugfiskare till en av de mest bisarra expeditioner de någonsin medverkat i var lika lätt som att räkna fingrarna på vänsterhanden. Problemet låg snarare i att finna utrustning för ändamålet. Punkar'n och Ålen, med sina dåvarande jobb, kunde sno samman ett knippe 9 och 9,9 fots stänger för linor i klass 11 och 12. Riktiga mordpåkar som sedermera uppfyllde sin funktion som både "Nilabborre spett" likväl som perfekta vapen att mota bort såväl skorpioner, två meters ödlor, giftormar, som krokodiler. Till dessa handledsdräpare kördes rullar med 200 meter backing och 500 - 900 grains WF-linor. Ett jävla härk till kit rent utsagt. Att flugorna dessutom var bundna på 3/0 till 9/0 enkelkrokar och var runt 40 cm långa, var knappast en förbättrande åtgärd i försöken att skicka alltsammans 40 meter ut i Nassersjön. Men det gick.

        





För varje avslutat fiskepass och vidare färd med vår båt, tillika bostad, avrundades allt med denna mening. Oftast, inte alltid, men oftast, befann sig Punkar'n långt från fiskevattnet och återfanns bakom någon av de miljontals sanddyner som finns utspridda i den ändlösa Egyptiska öknen. Vad gjorde han där? Låt fantasin flöde, men oftast, inte alltid, men oftast kom han åter med ett knippe flugspön i en handen, en rulle med fladdrande toapapper i den andra. Pekka var raka motsatsen. Han hade knappt tid för något annat än att skicka linan i pluret. Ålen låg inte långt efter, men lät stor del av tiden runt "ökensjön" kretsa kring att plåta. Att summera detta vansinniga flugfiske som enkelt eller ens "bra" vore klart brottsligt. Men om vi skulle få en möjlighet att göra om det, så är svaret ett rungande JA! Under vår resa så plockade en av "spinn / trollingbåtarna" en nätt liten varelse på 65 kilogram. Satan! Det är nog den största abborre vi skådat. Ombord på den klart roligaste "flugfiskeskutan" så roade vi oss med att dagligen kroka några mindre abborrar, eller Ålen och Pekka gjorde i vart fall detta,  Punkar'n retade istället upp den ena tigerfisken efter den andra. Alltsamman toppade den evigt försvunna hjälten med att landa en vettskrämd miniatyr firre av okänd härkomst. En redigt ful liten fiskpinne. Pekka lyckades dock bäst bland oss flugspöförsedda kombattanter, genom att en morgon forcera sin gigantiska streamer i mungipan på en firre om 10 kilo plus. Att studsa runt bland dessa klippkanter som å ena sidan kantas av en gigantisk sötvattensreservoar och å andra sidan slukas av miljarders små sandkorn, är en spektakulär upplevelse i sig. Att sedan toppa allt samman med att då och då få syn på en nilabborre på 30, 40, 50 kilo eller mer, lojt hängandes under ytan några meter ut från land, är magiskt.


 

     
[ Tillbaka till profeterna ]









 

Ibland eviga sanddyner och världens största kraftverksdamm, Nassersjön, befann sig så slutligen tre vinterbleka pojkar från nordkalotten. Lika vilse i denna miljö som de hade förkunskaperna kring flugfiske efter Nilabborre, studsade de runt bland stora stenblock längsmed stränderna och tävlade i vem som kunde kasta längst. För regeln här var enkel, ju längre man kunde kasta, ju djupare fiskades flugan. Oftast lät man hela eländet sjunka så det stod rakt ner framför fötterna på en innan man i snabbtakt drog flugan rakt upp mot ytan. Lika glamouröst som att se Nya Zeeländska bönder steka på ett gäng testiklar nyss bortplockade från ont anande tjurkalvar, innan de slutligen skopar in de gråa och köttigt sega delarna i munnen. Tusentals kast, bultande och mjölksyre stinna underarmar, konstant kontroll av omgivning för att undvika ett dödligt hugg av orm eller sting från en skorpion. Är det detta som är "hardcore"? Det som genomsyrat marknadsföringen och proklamerats från flugfiskeindustrin de senaste åren? Allt har ju varit "hardcore" de senaste åren. Frågan är om de som skapat den magiska auran kring denna marknadsföring ens varit i närheten av detta fiske?

Punkar'n roade sig under större delen av resan med att vara försvunnen. Ganska snart hade vår guide på ett föredömligt sätt lärt sig uttala ett evigt mantra på den mest formidabla engelskan:

- Were is Martin? Martin! MARTIN!
 

 


 

 

 

Idag går fisket efter nilabborre i Nassersjön något bakåt. Ett utökat yrkesfiske av en allt ökande lokalbefolkning skapar tyvärr en allt sämre grund för sportfiske och med det en behövlig inkomst från sportfisketurister. Men, fisket är fortsatt mycket bra och även om det kanske inte är ett mål för flugfiskaren, så är det definitivt ett säkert kort för den som kan tänka sig att kombinera med trolling och spinnfiske.
 

 



     

 
  [] Copyright EL-GE Sportfiske AB [] info@el-ge.se [] Tfn. 031 - 22 05 70 [] Fax: 031 - 22 05 77 [] Web: Niclas Andersson []