[ START ]    [ WEBBSHOP ]    [ KÖPVILLKOR ]     [ BLI MEDLEM ]     [ AKTIVITETER ]     [ OM OSS ]     [ RESOR ]    [ LÄNKAR ]

Ha koll på din utrustning, din klant!
Text och foto: Björn Svensson 

Detta är inte någon berättelse om hur mycket fisk jag och mina kamrater fick under vår pimpelexpedition i de halländska urskogarna en söndag i januari. Det är inte heller en berättelse om hur stora fiskarna är i det hemliga sjösystem som vi fått tillstånd att provfiska i.

Detta är en berättelse om vikten av att ha sin utrustning i ordning vad som än händer!

En fredag kväll ringde Anders Johansson, fiskekompis sedan barnsben, och tjatade om att dra på pimpelfiske. Slutligen gav jag som inte varit ute och pimpelfiskat på 8-10 år, med mig.

Prylarna var utspridda över hela huset så när barnen somnat och frugan försjunkit i TV-bruset från ”Körslaget”, började jag titta på utrustning för söndagens ”expedition”. Pimpelspön och några pirkar hittade jag, lite limkrok och mormyskor och till och med en skrylla. Jag plockade ihop en hyfsad arsenal och var ganska nöjd med min utrustning när jag kröp till sängs på lördags kvällen. 

Jag vaknade mitt i natten när något slog mig, något som vi tjatar på alla våra kunder om hela tiden. Det är två saker man säger mins 10 gånger om dagen, det ena är att aldrig dra beteslåset genom spöringarna och det andra är att alltid, alltid ha fräsch nylon lina på rullen. Detta med utgångspunkt att man skall trotsa tidens anda och använda nylonlina, vilket man ju gör när man pimpelfiskar. Jag hade inte fräsch lina på mina pimpelspön, så på morgonen repade jag av linan på ett spö och satte ny alldeles för tjock lina på detta. Packade ner de andra spöna som reserv och intalade mig själv – ”jag får ju ingen stor fisk ändå”. 

Väl ute på sjön gick det över förväntan, abborrarna högg och det var riktigt trevligt. Det ända som inte var bra var storleken på fisken och jobbar man med kollegor som Daniel Svalsjö så inser man snabbt att har man inte fått stor fisk så har man inte fått fisk alls. Så vi bytte sjö för att fånga större fiskar och äta lunch. 

Vi gav oss upp på land och in i porssnåren och vidare till nästa sjö. Plötsligt hojtar Anders till med budskapet om att det nappade på mormyska. Jag har ju alldeles för tjock lina för mormyskafisket tänkte jag. När jag skall ta upp mitt spö märker jag att det inte har någon lina alls och inget spö heller. Förmodligen tappade jag det i snåren en kilometer bort. Då återstår bara reservspöna, de med den gamla linan. Jag tar mormyska spöt och tänker att jag får ju inget stort ändå. Jag skickar ner en papegojfärgad mormyska bestyckad med tre maggot Bottennapp omedelbart, eller…….? Det kan vara en gren, jag borrade ju bredvid en björk som blåst i vattnet. Då gör björkgrensbottennappet ett våldsamt utfall mot mitten av sjön. Så våldsamma är väldigt sällan björkgrenar. Efter lite trixande ser jag en enorm abborre under den klara isen och bredvid är hans polare för att se vad han håller på med.

Det ända jag funderar på är vad som händer med 0,15mm nylon som ligger nerpackad i en låda fiskegrejer i 8-10 år, kan man ens fiska med sådan lina, vad skulle jag sagt till mina kunder om detta, om det var de som skulle göra det jag nu gjorde? Fisket var klart över kilot, linan klart över 8 år gammal och nylonlinan helt klart 0.15 mm. En ödesdiger ekvation. Jag hade sagt att det inte går, att man inte kan få fisken förbi iskanten, att linan obönhörligen kommer att gå av vid iskanten. Men fisken verkar trött, det kanske går, det kanske är nytt PB.

Då kommer fisken fram till iskanten och då är allt över, ”bing” säger det när linan går av. Abborren ligger på sidan och tittar på mig en halv sekund som för att säga till mig, det är väl klart du tappar mig när du inte har koll på din utrustning, din klant! Sedan försvinner den.